onsdag 27 juni 2012

perspektivet ja, som ett paket på posten

I morse, när jag klev upp så tyckte jag en gnutta synd om mig själv, för att Kiddo sovit dåligt, att Kiddet snurrat i vår säng som en propeller hela natten och lyckats ramla ur sängen inte mindre än två gånger och blänga argt på mig å liksom grin-skälla när hon i sömnen kravlade sig upp igen. Tycket alltså synd om mig själv för att jag var lite extra trött och själv med Kidsen...då i det ögonblicket drog tanken genom skallen....undra vilket perspektiv som ska slå mig i bakhuvudet idag då. För om det är ngt jag kan lita på när jag känner mig lite ömklig är att något påminner mig om att jag faktiskt har det hur bra som helst.....alltså det vet jag ju ändå men ni fattar. Hur som, någon fick åka ambulans idag, människor jag känner och älskar blev rädda och ledsna. Allt är lugnt nu, och jag, jag går runt i mitt fina hus och ler fånlyckligt över kvällssol på blommorna jag drivit upp och som ska med till sommarhuset när semestern kommer, att huset faktiskt är ganska städat, att valmon på väg hem från kvällsmötet var så vacker och att Maken kommer hem imorgon. Gott liv, vore dumt å klaga...

3 kommentarer:

Gunilla sa...

Jag tycker att man får klaga bara man också, som du gör, balanserar sitt gnäll med att ha lite perspektiv på tillvaror.

Anna sa...

alla har sina egna olyckor, så är det.
och man kan inte gå runt och vara lycklig hela jävla tiden.
hemskt att höra om dina vänner, skönt att det rett upp sig.
kram

liten sa...

Gunilla, Anna - jo såklart, men för mig är det en bra taktik att försöka se det stora i det lilla hur klyschigt det än låter. Kan jag vara lycklig för en korv på IKEA så har jag det helt ok....det är lite ett motto i vår familj. Det innebär inte att jag också behöver champagne på Candierbaren på Grand el att jag aldrig mår pyton...bara att jag försöker tänka efter lite. Ja allt är lugnt nu och det är en lätnad. Tack!