söndag 23 november 2014

vakna i verkligheten


I ett avsnitt av SATC säger Samantha lite rått till Miranda att "honey, a homeless man showed me his dick on my way over here....it does not get more real than that..." Men lilla Samantha, låt mig upplysa dig om verkligheten. Det var min sovmorgon i morse, det betyder hyfsad ostörd sömn till minst kl 8...vilket är ett himmelrike. Vid 8 väcks jag av att dörren glider upp och hör Maken förmana barnen att de ska väcka mamma mysigt.....mmhhmm. Bamm! Lyset i taket slås på samtidigt som lillebror gastandes börjar klänga sig upp i sängen - jag vrålar nej nej, bara lite lampa först, det är för ljust för mamma. Kiddo börjar grina för att jag skriker och lillebror fortsätter gasta. Pjhu, godmorgon mina solstrålar...mamma är vaken nu. Jag smyger ut till Maken och informerar honom om att jag tänker ta en snabbdusch...utan barn please. Smyger in i badrummet när ingen ser och drar igen dörren hårt....men tänker inte på att låsa....här kan ni börja ana oråd.... Efter 30 ljuvliga sekunder i duschen trycks dörren av gemensamma krafter upp av mina två yngsta illbattingar....jag som snabbt och effektivt redan hunnit löddra in mig totalt kämpar febrilt med att få shampot ur ögonen snabbt för att ha någon chans att förhindra det oundvikliga. Lillebror Kisen stegar såklart (iförd blöja och pyjamas) rakt in i duschen innan jag hinner hindra honom. Ehh, jahaja. Ok, snabbt av med pyjamas och blöja innan allt blir för äckligt....äckligt ja, det var visst  inte bara kiss i den blöjan som jag slet av....eehhh, nähä. Då jobbar vi på här (observera att jag fortfarande inte fått shampot ur håret och att det hela tiden rinner ner i fejset. Men helvete också hinner jag tänka medan jag tvålar in Kisens rumpa för fullt...han sliter sig ur mitt hala grepp skuttar ut ur duschen och sekunderna senare gastar Kiddo att "lillebor kissar på kläderna på golvet mamma...får han deeeeet??" Ridå.

Jag har nog inte hämtat mig riktigt ännu ;-) Just nu dock med en kopp kaffe i total ensamhet, ungarna leker ute (i ett tunt snötäcke, Maken sover ner illbattingen där uppe. Det blir nog en hyfsad dag det här också, här ute i verkligheten.

2 kommentarer:

Sarahs Jerngren sa...

Omg!!! Vännen förlåt att jag skrattar högt till denna historia,men den är bara för mycket!! Tack för att du delar med dig från verkligheten :) Stor kram och kärlek!!

Librarybeth sa...

Haha, din berättelse får mig att minnas egna "stories" när kidsen var småsmå.