Som min käre far brukar säga....och kanske inte bara han, nu har vi firat en värdig jul.
Godast; Makens mormors fatost.
Roligast; Kiddets totala skräckblandade glädje när hon såg tomten genom fönstret.
Bästa klappen: En Palmgrensväska, rotting and all. Min Make han vet han, utan att jag behöver säga ngt alls. Koll liksom.
Finast; Svägerskans mage, proppfull med bebbe ;-)
Skönast; Att hoppa ur min fina klänning fr Whyred och krypa i mina nya mammabrallor fr Polarn&Pyret. Maken har köpt dem till mig och i dem kommer jag att bli hans alldeles egna polakgris-mumin ;-) Klänningen matchade jag med en gammal present fr Maken, ett 20-talshalsband med lilagrå pärlor.
4 kommentarer:
supertjusig klänning! Men jag förstår att mysbrallorna var skönare...
Frida - tack snälla, jag kände mig fin i den. I mysbrallorna känner jag mig mer......hollaballoig, typ ;-)
Underbart smycke!
Gunilla - visst är det. I löööv it. Gamla smycken är det bästa.
Skicka en kommentar