Maken och vännerna har vänt hem till norr och jag är kvar i Stockholm för jobb. Världens sämsta trista att vara kvar när Maken åker hem, det är fortfarande värst, när vi måste åka från varandra. Plåster på såren är att jag får lite bonustid med vänner i huvudstaden, skönt att tänka på när jag drog runt i ett regnigt Stockholm idag.........som någon annan sorglig person ur en popsång från 80-talet.