a night at the Met

Vilken grym upplevelse! Grym!  För trött för att utveckla, skjuter på det tills i morgon. Men det infann sig både ett och två Pretty woman-ögonblick kan jag säga.

Uppdate; Ok, godmorgon! Solen skiner, himlen är blå och jag fick sova till 7! Vår lilla Kiddo sov nästan till 8, vilket är någon form av rekord. Det om det. Igår var det operadax, en underbar upplevelse. De första 10 minuterna kändes allt lite ängsligt, ni vet den där känslan av en publik som är med om ngt nytt och inte riktigt vet vad som väntar. Men efter en liten stund sjönk det väl in, att vi upplevde några av världens främsta röster på en av världens främsta scener, då kunde vi slappna av och lita på att vår upplevelse skulle bli bra. Och bra blev det. Huvudrollen Violetta sjöngs av den överjordiskt fantastiska Natalie Dessay, att försöka beskriva hennes överlägsenhet skulle bara bli platt fall, för det är omöjligt (för mig) att sätta ord på en sådan talang. Sagolikt, är väl ett blygt försök. La Traviata av Verdi är en ljuvlig opera som såklart har alla de klassiska komponenterna, hon lever livet, en fallen kvinna som lever för att ha roligt, han förälskar sig i henne, vinner hennes hjärta, de är lyckliga en kort tid, omgivningen lägger sig i, olycka, stor olycka, allt går åt pipan men inte för än de hunnit återförenas och be varandra om förlåtelse, alla andra skäms och förstår att de gjort fel, hon dör......långsamt och vackert sjungandes. Stora känslor! Vackert och gripande, faktiskt tom en tår i ögat både här och där. Ni vet i Pretty woman, när Julia går på operan och blir så där berörd....det är La Traviata hon ser. Bara en sån sak ;-)

Fullsatt! Både på Metropolitan och i Härnösand.....vi var tydligen 300 000 personer som kollade samtidigt runt om i världen. Heja ny teknik!
Stor eloge till Härnösands Teaterförenng och till Härnösands Teater - bra jobbat! Bådar gott!