fredag 12 april 2013

att vara skör som rispapper och tappa konsekvensen

Visa dagar är man inte den starkaste versionen av sig själv, det är liksom bara att tugga i sig och försöka anpassa dagen efter det. 
Just nu är vi lite slitna i familjen, all väntan, jag sover som en kratta pga av gigantisk mage och ont i bäcknet, kidsen känner av vår nervositet och är förkylda så Maken är vaken med dem och jag är vaken med magen. Då blir det som det blir och jag blir skör som rispapper. Då får den lediga dagen med kidsen vara helt på känn, jag är således inte den konsekventa modern som bestämt säger nej till nintendo innan lunch eller tugummi direkt efter frukost, Kiddo fick ta på sig den rosa prinsess-favoritklänningen trots att den är bortom smutsig och vi kommer att äta det som de vill till lunch vad det nu månne vara. Så får det vara idag, överlevnadsinstinkt.

9 kommentarer:

Birgitta sa...

åå jag känner igen mig så. Minns det som om det var igår, rätt att den envisa ungen fyllde 17(!) i lördags. Jag väntade och väntade, vandrade nätterna igenom för att få igång det, hade så mycket förvärkar så varje dag trodde jag att nu, men inte. till slut kom han den dagen jag va uträknad till.
Många kramar till dig <3

anna sa...

courage! hoppas bebisen kommer snart och lycka till när den gör det :)

Erika sa...

Vissa dagar vill man bara dra täcket över huvudet och äta en chokladask till middag. Tur att även de dagarna går över. Å tur att alla bebisar kommer ut till slut även om det inte alltid känns så. Kram på dig!

Malin sa...

Livet enligt Tao. Med förutsättningarna, inte mot.

liten sa...

Tack cyber-vänner! Med förutsättningarna är det som gäller idag.

I will not keep calm and you can fuck off sa...

Du tänker helt rätt!

sofie sa...

Åh huva vad jag känner igen mig. Sån där dag när man skippar fajterna och det får bli som det blir. Heja heja snart så...

Librarybeth sa...

Go with the flow. Gör inget om man bara säger ja till både nintendo, tuggummi och smutsrosa ballerina outfits.
Minns mina girls som vägrade gå i annat än danstyllen ett tag... det går ju över ;D

Jessica E sa...

Helt rätt!! Man får välja sina strider och sina dagar.

Känner själv (är i v 34 med nr 3) att kroppen säger till när jag kan ta fajter och när jag helt enkelt får släppa..Maken har nog inte fattat att min energi nu är på väg i ide efetrsom jag ahr varit i gng otroligt bra hitintills men nu börjar jag varva ner rejält..

Lycka till med förlossningen! Ska bli spännande att se när bäsen kommit :-)