Så alltså, jag var inte beredd på känslostormen, inte beredd på hur intensiv närvaron av de stora stora känslorna skulle vara. När de lyckliga tu dök upp i vårt synfält var det som att bli bländad, allvarligt, jag fick svårt att andas. De var en sådan enorm lycka och glädje närvarande, jag försökte titta på dem men det gick inte....fick liksom titta strax bredvid...en lång stund in i vigseln. Nog för att jag är en mjukis men herreminje! Det var underbart! Älskar stora känslor som nästan inte får plats.
Bakom oss brusade havet.
Vardagsstök – som bäst i efterhand
7 timmar sedan
2 kommentarer:
Ja, starka känslor som sveper med en men det ska vara av den positiva sorten tack.
vilken beskrivning! gåshud!
Skicka en kommentar