Det jobbas på hårt hos oss just nu, hängningar, monteringar, teknik som installeras, sker som krånglar och problem som vi löser. Kul är det och fint blir det, skönt också att det snart är klart. Sedan har jag bara några dagar kvar på jobbet, det är också skönt.
Jag har spatserat runt i klänning fr H&M, tunn sladdrig tisha fr Weekday och vita skor fr VOX.
Dagens mest oväntade; Calle H tittade in i utställningshallen och småpratade lite konst med mig, eller snarare jag pratade lite konst med honom. Han undrade och lyssnade. Han hade hatt och en fin liten tant med sig. Jag gillar honom, har jag gjort sedan jag var typ 14 år och såg honom uppträda på Folkets Park i Kramfors. Vi hade nog aldrig sett något liknande, jag och två bästisar, skrattade så vi inte kunde andas. "Träd kan inte växa för höga.....å det tycker jag är bra...." Kommer ni ihåg det tjejer? Hahahahaha. Hur som, fint att han ville kolla in vad vi gjorde.
Kvällens mest oväntade; den helt underbara present som en ganska ny vän gav mig, out of the blue, kan man säga. Titta bara, en Mulberry-plånka. Jag blev skrik och hopp glad. Tänk att på en alldeles vanlig onsdag, middag med nya vänner, få en liten påse fr NK med ett svart paket i, sidensnören och allt, och inuti ligger en underbar liten skapelse i skinn. Åååg, skrik och hopp. Hon ville ge mig något fint som tack för mitt stöd. Snälla söta rara, det får hon ju helt gratis, men å så glad jag blev av omtanken....och det vackra värdsliga tinget.