Jag blir inspirerad av alla inredningsbloggare som påskar i
sobra toner och
vackra gråskalor men påsken i vårt hus ser annorlunda ut. Tänker att den sortens påskpyntning passar min
goda vän mycket bättre, lite elegantare, lite mer sparsmakad, moderna och som sagt sober. Vår påsk är ganska färgglad och sprudlande, traditionell förmodligen. Men här och var smyger det lite mer sparsmakade in sig iof.
Påskris på dörren, blandade kvistar och lite finfjädrar. Blev omotiverat nöjd med mig själv när jag kom på att jag kunde göra så här.
En rolig filur som jag hittade på Indiska, jag har ju som sagt en förkärlek för lackat trä så den här lilla asken var ett givet köp, kanske får den stå kvar lite efter påsk också. Bryter av fint till vår klassiska kruka fr Waldermars udde.
Barnens påskpynt kan ju vara en utmaning....ja men ursäkta, jag sa det, jag har samlat deras alster i köket och på en hallbyrå, älskar faktiskt den här smalbenta damen som Kiddet kom hem med för något år sedan. Jag har lackat den, då både kommer färgerna fram och så håller färgerna bättre.
Tokpåskigt på matsalsbordet, min plåttupp fr Indiska var länge det enda påskpyntet jag hade (förutom blommor). Den är sig själv nog liksom.
En antik höna står i fönsterkarmen, present fr Svärmor, och guldigt ryskt ägg, present fr Svägerskan.
Med hela Kreml i.
Till sist, en sobert påskkris som står i biblioteket. Sparsmakat, i petrolium och grårosa. Inget barnpynt här inte ;-)