Kan jag få prata lite om sömn…när jag var yngre var sömn inget jag brydde mig om…som det brukar vara för vissa I guess. Jag har aldrig varit sjusovaren, aldrig velat sova länge….ingen sån där ohängd tonåring som driver sina föräldrar till vansinne genom att sova till tre. Har även alltid gillat att vara vaken på kvällen….snarare älskat vilket jag fortf gör men det är numera en lyx som jag unnan mig ibland….typ som ett glas vin. Nu för tiden kan jag dock sova när helst det erbjuds en lur, jag kan drömma om sömn som en sockerberoende drömmer om karra. Ges chansen somnar jag stående och nattetid pågår min ständiga kamp för att alla plus mig ska sova ostört. Just den här perioden sover familjen ok, dock ofta i vår säng, alla utom jag och Kisen. Han sover i sin säng och jag, jag sover lite här och där….där jag får en chans och kan somna…stressar väldigt lätt upp mig över frånvaron av just sömn och då kan jag inte somna…knepigt det där. Kisen är också väldigt morgontidig just nu, i morse klev vi upp fem…det är inte roligt. Fem känns om natten, fem känns som grustag i ögonen…speciellt om jag först delat min säng med div ungar och sedan omgrupperat och letat mig till soffan i jakten på ett par timmar ostörd sömn. När han då väljer att vakna fem känns det en smula…..trött. Kliva upp, gå ner, göra välling och om man, som idag, har tur så somnar han efter lite brottningsmatch om. Han somnar om och i samma stund som han somnar fryser jag till is, ligger blickstilla precis där jag ligger i rädsla för att mina rörelser ska väcka honom. Jag har bara liiite täcke men är som tur var klädd i min vanliga nattutstyrsel för tillfället (tjocksockar, mysbrallor, linne och långärmad tröja, allt för att kunna sova var som helst utan att frysa), tänka sig att jag en gång var en nakensovare ;-). Där ligger jag iaf, lite för obekvämt, på sniskan å med täcke på halva benen men blick stilla och så händer det. Jag somnar, sover i en ljuvlig timma till innan ungen sovit klart. Vaknar stel, ont i ena sidan och ganska kall om armarna men jag har vunnit en timma. Oh the joy!
Jag känner en person som på äldre dar blev förälder för första gången, åt tvillingar. det tog nära knäcken på hen och hens partner. De berättade för mig att de hade en madrass i varje rum i hela huset för att om ett el två barn plötsligt somnade skulle de (föräldrarna alltså) kunna kasta sig när direkt och somna där de stod.
5 kommentarer:
Det är så otroligt viktigt med sömnen, man blir knäpp om man inte får sova. Jag sover också för lite, men det är inte så mycket att göra åt, just nu. Bra att du kan somna när tillfälle ges iaf!
Haha känner igen det där med madrasserna. När barnen blir lite äldre ligger de kvar så att åtminstone en av föräldrarna kan smyga sig bort till en sovplats utan små fötter i ansikte, mage osv ;)
Som småbarnsförälder måste man ta varje sömntillfälle som ges. Mina fyra kids har varit lite olika vad gäller sömn. Faktiskt bara en som var så där morgonpigg, hon har fortsatt att vara en piggelinare, övriga kan sova mkt. Och så blir man äldre, med äldre barn, jaha. Då blev det sömnbrist igen! Och då har jag svårt att få till sovtillfällena! Jösses liksom.
Stackars människor alltså (inklusive mig själv) :-) vi får kolla på Johannas teckning hon la upp som Stella ritat när vi ligger med nacken i stel vinkel på 2 dm madrass på kanten. Själv sover jag i långbenta pjamasbrallor, linne o skjorta (så man även skulle kunna gå ut o hämta posten/slänga soporna etc utan ombyte, yeah)
Ämne som berör!
Skicka en kommentar