irl

Det blev en paus, livet tog för mycket plats och det blev knepigt att formulera sig. Helt plötsligt var det svårt att går från IRL till online. Jag tänkte att jag nog inte skulle skriva om det men jag kommer inte förbi. Jag var ju på begravning i fredags, en bästa väns älskade förälder. Fy, aldrig har jag känt mig så vuxen som när vi tre väninnor som skulle ha sällskap till kyrkan satte oss i bilen. Det blev en vacker stund i kyrkan trots att mitt hjärta nästan brast stundtals....jag tror att jag känner två sorger...en för att min bästa vän har förlorat sin pappa och en för att han är borta, den där fina människan som så länge jag kan minnas varit självklar också i mitt liv. Bra levt, skrev vi till honom på minnesbladet. Bra levt. Vi kastade oss mellan ytterligheterna den dagen, från begravning till en nybliven sjuårings första pyjamasparty. Kanske ändå ett av de bästa sätten att avsluta en tung dag (om än något ansträngande ;-), ungarna alltså, tack och lov.