måndag 22 april 2013

när Kisen kom ur-akut

Allt gick väldigt snabbt. 
Jag kände redan innan jag hunnit gå och lägga mig att det var nu det skulle bli av. Så jag stannade uppe för å kolla läget liksom. Vid midnatt började värkarna och de kom igång direkt med 3 minuters mellanrum, efter typ 30 min åkte vi in, vi har ju en bit till sjukhuset och vi hade bestämt i förväg att åka direkt. (Vilket var en himla tur!) Med stolsvärmen på för fullt och värmekudde på magen klockade jag värkar och andades så gott jag kunde. Målbild - inte krysta i bilen. När vi kom in hade jag haft värkar ca 1 h och var 4 cm öppen. Barnmorskan ville ta ctg för å kolla av läget men innan det var klart och jag ens hunnit ur kläderna vara allt i full gång och i min skalle spelades en rockvideo upp, en rörig en. Tillvaron var en enda lång värk och jag öppnade mig väldigt (för) snabbt men ingen bebis kom, jag visste redan att han inte var fixerad nere i bäckenet men med det tredje barnet är detta tydligen varken konstigt el någon fara. Problemet blev nu att jag fick krystvärkar men det fanns ingen bebis att krysta ut. Värden föll, orders skreks ut, jag blev lite runtslängd med för att få upp Kisens värden, bricanyl sattes in för att lugna mitt intensiva värkarbete, sugklocka och läkare dök upp, det hjälpte inte men värkarna saktade ner av bricanylen och det gav Kisen lite tid att hämta igen och alla värden såg ok ut igen, sugklocka och läkare försvann. Sedan drog det igång igen men ingen Kisen kom hur mycket jag än krystade. Värden sjönk igen. Doktorn med sin klocka kom tillbaka men då hade jag liksom nått någon slags gräns och krävde att de avslutade, jag kände att det inte alls var som med de andra två kidsen. Jag dealade med läkaren (el så lät hon mig tro det) och hon fick två krystvärkar till på sig att dra ut honom medan jag krystade. Det gick inte. Samtidigt togs ngt slags prov som var på tok för högt och sedan gick allt i Cityakuten-fart. Jag slängdes upp på bår, rullades (rusades) i hög fart genom sjukhuset till operation, Make har berättat att vi tydligen körde sönder en dörr på vägen. Jag var både rädd för Kisens skull och hade nått så grönjävulskt ont, skrek nog en hel del, både rakt ut och orders till alla runt mig. Så äntligen in på operation och det sista jag minns är hur jag försöker förklara för narkosläkaren att jag förstår hur jag blir sövd, vill minnas att jag försökte peka på sprutan i handen och säga där, där kommer sömnen ;-) Poff sa det och jag öppnar ögonen på uppvaket...gissningsvis 1 1/2 timma senare, gråtandes  innan jag är vaken, hög på morfin men ändå i dov smärta. Ganska snabbt hade de fixat så att Maken och min fina pojk var hos mig, åh juvligheten i att få honom på bröstet. Tårarna var rena glädje och lättnadstårar, smärtan var över (nåja), Kisen var hos oss och jag har fött barn klart. En rätt mäktig grej var att jag klockade värkarna på väg till sjukhuset och ända fram till att det blev dags att lägga sig för ctg-kruvan. Då glömde jag att stänga av den och efter jag försökt föda barn, både en och två gånger, blivit sugklockad, både en och två gånger, körd till operation, opererad, legat på uppvaket i 1 1/2 timma, blivit hämtad därifrån och körd upp till BB och installerad där så kollade maken på min mobil och då gick timern fortfarande och det hade inte gått mer än 5 timmar. Galet intensiv grej. Så varför ville ungen inte ut då, svårt att veta säkert men han hade lindat in ena armen och axeln i navelsträngen och det var förmodligen därför han inte åkte "ner". Beslutet om snitt känns helt rätt även om det är så galet mycket jobbigare att komma tillbaka efter att ha blivit snittad. Fy! Ordet urakut känns ju inte heller supermysigt. Jag har precis börjat kunna stå och gå med rak rygg. Kortare stunder är jag tom pigg och på topp (tex när jag orkar få till en dagens ;-) men det dalar fort. När jag försöker hålla ut med smärtstillande så sjunker både psyket och ryggen ihop men det går som sagt bättre för var dag och jag känner ändå att jag återhämtar mig snabbt. Får ju inte lyfta annat än Kisen, kan inte skynda mig, rullar ur sängen och har alla känslorna precis under huden, så lite till är väl kvar innan det blir någon slags vardag här hemma. Tack och lov för familj säger jag bara. 

Men det blev en pojk, en fin en, kanske den finaste. Han föddes förra måndagen, mitt i natten när både jag och vinden stormade och tjöt.

21 kommentarer:

mis(s)match sa...

Uff, inte lätt! Jag har blivit akutsnittat 2 ggr, inte så urakut som du men ändå gick allt väldigt fort när det väl var bestämt...
Har bara ett tips: skaffa en gördel (kappahl/Lindex) så att du får lite stöd för magen då känns allt mycket lättare!

Alex sa...

Vilken historia. Men du gjorde det, du fixade det! Bra kämpat!

Nu ska man inte jämföra urakuta snitt med planerade, men jag gjorde ju ett planerat snitt 2008. Hur lång tid det tar att komma tillbaka efter ett snitt varierar, men viktigast är att man skyndar långsamt har jag förstått. Däremot är det bra att röra på sig, lite i taget dock!

Heja dej och KRAM!

Frida sa...

Men gu så dramatiskt! Skönt att det gick såpass bra ändå, trots det läskiga ur-akuta!

Garderobenmin sa...

mis(s)match - Bra tips! Ska kolla in det pronto. Tack!
Alexandra - Precis, jag gjorde det! Tack! När det är oplanerade snitt sövs man bara å sedan oererar de på en obedövat....gör tydligen lite ondare att komma ur smärtan efteråt...eller nått. Tror att jag tjänar på någon slags god grundfysik och att vara i hyfsad form innan grav. Tänker att det finns nog de som får kämpa så otroligt mycjet mer efteråt än mig.
Frida - Ja, drama! Fick ju en rackarns fin belöning ;-)

Anonym sa...

Ojojoj! Låter läskigt! Tur man har två små annars hade jag nog blivit skraj för o föda igen ;-) så det kan gå alltså! Tror man glömmer lite för fort hur lång tid det tar att komma i form, eller rättare sagt, när man är av med magen tror (hoppas vill önskar) man vara i form direkt. O snitt tar ju längre tid, men men, bara o glädja sig åt lille Kisen!

Anonym sa...

Snart är du fit o vi dricker sangria, p&k akaf

Unknown sa...

oj oj oj, jag blir alldeles gråtfärdig. vad skönt att allt gick vägen ändå, och att ni OCKSÅ fick världens finaste pojke :D

Peace in mind sa...

Oh grattis till att ha fixat den bragden. Snitt är alltid snitt, och jag kan inte fatta att du orkar stå och se skitsöt ut på din dagens!

Jenny sa...

Puss & kram på er och är så glad att ni mår bra! Sitter här och snyftar lite nu :)

Erika sa...

Det är väl sådana här förlossningsberättelser jag borde undvika nu när det börjar närma sig kan jag tro, men ur-akuta snitt är ju en lika verklig möjlighet som att komma till sjukhuset och få en bebis på magen efter bara ett par krystningar. Det blir som det blir, är omöjligt att planera för, men så får man ju den finaste belöningen efteråt. :) När smärtan efter operationen väl vänder går resten av återhämtningen mycket lättare å där är du ju snart, se bara till att ta de smärtstillande medicinerna i tid (dvs innan det gör för j-a ont) så blir tillvaron förhoppningsvis lite drägligare. Sen tror jag nog att bebissnus är bästa medicinen, å inte går det att överdosera heller! :)

Garderobenmin sa...

Erika - ja, vet du med dig att du stressar upp dig så ska du väl det...men du verkar rätt trygg. Belöningen är som du säger den bästa man kan få. Jag mår ju redan så mycket bättre, efter bara 6 dygn.

Anonym sa...

Så skönt att allt gick bra-men hu vilken dramatisk entré kisen gjorde! Ta hand om dig och försök verkligen vila (så gott det går iaf med tre finingar). Kram fru O

Librarybeth sa...

Bra kämpat både Liten och Kisen!!! Jag har haft snabba födslar utan snitt. Förstår att det är kämpigt!!! Det tar tid att komma tillbaka, i synnerhet ef snitt har jag förstått så ta det easy! Grattiskram igen!!

anna sa...

hjälp vilken dramatik! vad härligt att slutet var gott - jättegrattis!

sofie sa...

Så fint skrivet. "när både jag och vinden stormade och tjöt"

Sara sa...

Allt är typ redan sagt - jag är bara glad att ni mår fint allihop :)

hallinbloggar sa...

Men vilken dramatik. Vilken tur att alt gick bra och så ljuvligt med den ursöta kisen. Säger som My mind. Är helt förundrad att du kan se så pigg och fräsch ut efter ett sådant förlopp! Och tre barn!!

Jessica E sa...

Vilken fin berättelse även om den är dramatisk!

Har inte heller snittats någon gång tidigare och hoppas slippa snittas även denna gång men måste man så måste man. Ungen måste ju ut, blir det nödutgången så må det vara hänt bara alla mår bra som resultat!

Du ser urfräsch ut på bilderna! :-)

Garderobenmin sa...

Alla - det här är mit internet det! Glada tillrop, omtanke och fina ord. Tack!
Sofie - där fick jag till det va! Tack!

Anna sa...

hejja dig!
treans uppgift här i världen verkar vara att sätta sig på tvären, det blir aldrig likadant som de andra förlossningarna..
urakut är urläskigt men så himla mycket bättre än det tidigare namnet "katastrof-snitt"
handen upp för dig som är på benen och ser så himla rasande fräsch ut!
urakuta snitt är mycket "bryskare" än vanliga section så det är inte konstigt att det är tuffare att återhämta sig.
stor kram och all bättring på vägen, njut av prinsen och vila dig i form

Garderobenmin sa...

Anna - tell me about it ;-) Tjurpinnen! Katastrof....huga! Tack för kramen och positiva ord rara!