Jag och Maken passade på att nyttja våra barnfria kvällar på bästa sätt, flera gånger på lokal samma vecka, precis hur underbart som helst.
Sedan kom då äntligen den efterlängtade semestern och jag andades ut, sänkte axlarna och levde det goda lite enklare livet. Tex hängde vi hos bror och hans rara familj, då blir det alltid lite roligare att bli fotad.
Då och då en tur in till stan, mor och far eller på någon annan utflykt.....
....tex upp till Makens familj i stugbyn.
Förutom att vara ledig och orka bra mycket mer bus och kul blev jag duktig på att ge mig ut i löpspåret...eller snarare ut på grusvägen. Det höll i sig ungefär tills jag blev på smällen, då försvann springorken utan att jag först förstod varför.
När augusti kom gick vi på festival i vår lilla stad, högkvalitativt artistuppbåd, underbar setting och idel lycka. Jag hade precis, verkligen precis, upptäckt att det skulle kmma en bebis och hade fullt sjå att låtsas ha alkoholhaltiga drycker i glaset. Frida var på plats i domkyrkan och det var magiskt, i parken höll de intellektuella pojkarna från Västerbotten och magin höll i sig. Det blev efterfest som vi lämnade i gryningen och dagen efter låtsades jag vara bakis...haha. Sedan drog vi på en lång sverigeturné där vi klämde in både familjen i Stockholm och Skansen, Kolmården som var en mycket glad överraskning, flera fina kompisbesök och Lissberg.
Sedan kom vi hem, firade min mor i blommiga brallor, år kräftor, njöt av semesterns sista dagar i sommarhuset, firade en finfin ettåring blev fotad av bror igen och hade det allmänt underbart i sommarhuset. Men så kom vardagen, jobbet och lite mer uppstyrda kläder, vilket kändes helt ok.
Det kanske inte riktigt känns varje dag men det lyxiga med att jobba är ju att fredagskänslan återvänder och hen får njuta av weekends i sommarhuset igen. Jag var beroende av stora kläder som dolde min redan putande lilla mage, tröttan var svår men glädjen stor.....i all hemlighet. Storskjortan fr COS var en riktig garderobsräddare.
Det hektiska livet återvände och jag försökte hänga på. De slappa kläderna regerade och jag minns att jag älskade känslan av den slappa stassen ovan. Jag läste Gardell och blev överväldigad, hade det fint med familj och vi drog till sommarhuset så fort vi kunde.I den gamla acnekavajen och pösiga brallor kände jag mig fin men sliten, all energi gick åt till att inte skrika Give me a break, jag är gravid ;-) men jag knep och körde på.
Gick på premiär i ny klänning och stor knut, gjorde äppeldricka och förälskade mig i Jil Sanders återkomstkollektion.
Hösten var bitvis solig och underbar, jag dolde en allt större mage under lager på lager, njöt ohemult mycket av svärfars matlagning och gillade min nya kappa.
Gjorde en copycat med lyckad utgång.....
blev ännu ljusare i håret och närmade mig dagen då det var både ok och tvunget att avslöja vad som gömde sig under vida klänningar och lager på lager. Gillade blått och var inspirerad av både det ena och det andra, fortfarande hastade jag ofta till Sthlm över dagen.
1 kommentar:
Vilken årskrönika! Har läst rubbet!!
Skicka en kommentar