grått

Sitter på golvet med Kisen, morgonhäng. Tänker på lite allt möjligt, högt som lågt, mest på att Kristian Gidlund förlorade sin långa kamp mot cancern igår, tänker på hur berörd man kan bli av främlingars öde. Jag har hållit det lite ifrån mig, hans berättelse, lyssnade inte på sommarpratet (ska nog göra det men inte nu). Jag vet precis varför, det är det där med accepterandet av döden, att den är oundviklig och kommer att komma tidigare än vad som är tänkt. Men jag imponeras över det, att han kunde acceptera men ändå inte verkar ha varit uppgiven. Det är så vackert, hans sista ord på bloggen. "Så föll ett långsamt regn genom trädgården. Och jag gick ut för att stilla en oövervinnerlig törst." Oändligt sorgligt och på inga sätt rättvist, vilket det ju sällan är. Huga.

Tänker även på höstbudgeten och stör mig - mer politik än så blandar jag inte in i mitt lilla forum. Tänkte även på regnet och hur mycket det tydligen ska ösa ner vid tvåtiden när jag ska hämta kids i 10 sekundmeters blåst.....men det kan liksom kvitta nu när jag kopierat in Gidlunds sista skrivna ord på min blogg. Faktiskt.