Vi drog ju alltså till Stockholm tidigt på lördags morgon. Både jag och Maken sov som klubbade på tåget ner, kvicknade till lagom tills tåget stannade på Centralen. Köpte sushi och tog en taxi till Stallmästaregården, vårt ljuvliga hem i 24 timmar. Svullade (jo, inget fin-ät här inte) i oss sushin på vårt härliga hotelrum och sedan trot eller ej så sov vi lite till. Haha, bäst att passa på liksom, när tiden finns. Det är inte ofta men just denna dag fanns tiden för både ditten och datten...jag hann tex måla naglarna, något jag ofta suktar efter när det vankas kalas men sällan hinner fram till. Nu hann jag, medan Mken tog ett bad. Fatta!
Sedan stassade vi oss och gled ner till hotellets bar, kramades med lite efterlängtade vänner, beställde ett glas bubbel och satt på en underskön veranda och kände livet i oss. Så fint det är på Stallmästaregården!
Sedan till kyrkan, Gustav Vasa Kyrka, i mina fin-Pradas. Roligaste prästen någonsin (bäst var när han härmade Gud -Hej, det är jag som är Gud...så det slipper ni vara...) Gifta blev de och vackra var de.
Så klart kastades både det ena och det andra över de vackra tu.
Jag hade blingat mig med ett av mina vackraste smycken, ett vintage-halssmycke som bättre vetande vänner gav mig i 30-årspresent...för X antal år sedan nu ;-)
Som sagt, vackra var de!
Efter brudskål i Tattingers namn satte vi oss vid de vackra borden och avnjöt en ordentligt god middag. Så klart satt jag vid bästa bordet.
Efter bruten taffel serverades det bröllopstårta på terassen, vit som snö på utsidan och fylld med den mastigaste choklad - yey! Sedan dansade vi natten igenom, i Prada, Choo och barfota....jag och Maken smög i säng vid någorlunda anständig tid.....bra mycket tidigare än brudparet själva som stängde kalaset med eftersläckare i brudsviten. Respekt! Vi gamla trebarnsföräldrar passar mer på att sova än festa när tillfälle ges ;-)
Innan frukost kunde ni hitta mig käkandes popcorn i sängen, passande present i godie-bagen vi fick vid incheckning.
Lagom trött skara som intåg frukost ihop, gick igenom kvällen och ville liksom inte släppa taget om varandra.
Solglajer, både skyddar och döljer...
Till slut var vi ändå tvungna att kramas hej då och slita oss från den vackra Stallmästaregården. Tusen tack för att vi fick vara med om detta vackra dygn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar