Tjugo i sju tog vi en titt på biljetten och konstaterade att pjäsen inte började 19.30 utan 19. Eeeek. Tack vare en racertaxi genom Sthlm så löste det sig ändå, fyra minuter i sju bänkade vi oss på 12e raden i mäktiga Dramaten. Lights out, action. Det var bra, tom riktigt bra. Inte så nytt om man sett Killinggängets senare produktioner. Humor blandat med ångestladdat allvar, fast faktiskt mest humor. Jag var lite rädd för att skratta "för mycket", det var som om jag väntade på det stooora allvaret som skulle komma och håna oss som skrattat men det kom aldrig. Så om ni ska se den så skratta allt ni vill för det är roligt. Ett av de roligaste är när Rehborg blivit fysisk, han var verkligen strålande i uppsättningen. Jag tycker att de förtjänar beröm. Icke-killing-skådisarna Malin Ek och Reine Brynolfsson var mycket bra och hörde verkligen hemma i pjäsen.
Efter pjäsen drog snabbast möjligt till en restaurang, middagen hade vi liksom fått hoppa över tidigare. Jag lånade min kära S-Fabs toksnygga trench som är ett gammalt fynd från H&M, under hade jag en klänning fr Åhlens och till det mina nya stövlar fr Whyred. Jag och min värdinna kom under helgen fram till att en av de största behållningarna vi skulle ha av att bo i samma stad skulle vara att våra garderober skulle fördubblas. Jag känner ingen annan som jag kan bytlåna både skor och kläder med faktiskt. Förutom det skulle jag inte ha något emot att få umgås lite mer frekvent med de underbara vännerna som jag har i huvudstaden. Suck.
Tjugo i sju tog vi en titt på biljetten och konstaterade att pjäsen inte började 19.30 utan 19. Eeeek. Tack vare en racertaxi genom Sthlm så löste det sig ändå, fyra minuter i sju bänkade vi oss på 12e raden i mäktiga Dramaten. Lights out, action. Det var bra, tom riktigt bra. Inte så nytt om man sett Killinggängets senare produktioner. Humor blandat med ångestladdat allvar, fast faktiskt mest humor. Jag var lite rädd för att skratta "för mycket", det var som om jag väntade på det stooora allvaret som skulle komma och håna oss som skrattat men det kom aldrig. Så om ni ska se den så skratta allt ni vill för det är roligt. Ett av de roligaste är när Rehborg blivit fysisk, han var verkligen strålande i uppsättningen. Jag tycker att de förtjänar beröm. Icke-killing-skådisarna Malin Ek och Reine Brynolfsson var mycket bra och hörde verkligen hemma i pjäsen.
Efter pjäsen drog snabbast möjligt till en restaurang, middagen hade vi liksom fått hoppa över tidigare. Jag lånade min kära S-Fabs toksnygga trench som är ett gammalt fynd från H&M, under hade jag en klänning fr Åhlens och till det mina nya stövlar fr Whyred. Jag och min värdinna kom under helgen fram till att en av de största behållningarna vi skulle ha av att bo i samma stad skulle vara att våra garderober skulle fördubblas. Jag känner ingen annan som jag kan bytlåna både skor och kläder med faktiskt. Förutom det skulle jag inte ha något emot att få umgås lite mer frekvent med de underbara vännerna som jag har i huvudstaden. Suck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar