väder och perspektiv

Hur ska man kunna undvika att prata väder i detta land, jag känner  mig så otroligt frustrerad av all snö och nu kommer det mer. Kiddet hatar sin overall (vilket faktiskt drabbar mig), jag har svårt att styra vagnen i allt mörj som bildas av snön. Kiddet är för tjurig och oberäknelig för att vi ska kunna gå till dagis. Då kan jag riskera att måste bära en gå-vägrande unge istället vilket skulle vara förödande på min redan onda rygg och mina mycket trötta magmuskler. I natt ska det komma 10 cm!!! nysnö till. Please. Men men, snö är väl en värdslig sak egentligen, ett litet grus i min sko i det stora hela. Varje gång jag sätter gnäll på pränt så tänker jag på Perspektivet som brukar komma och sparka mig i arselet. Man ska inte klaga, I know. I samma stund som jag fått det ur mig så känns gnället så simpelt. Jag lever, har ett Kid och ett litet liv som sprattlar i magen, en Make som kommit hem (och enligt egen utsago köpt en jävligt dyr kräm till mig), en Mamma och Pappa som förmodligen stiger av tåget här i Gbg as I write, mm mfl. Det finns ju så många andra som kämpar, för stunden eller hela livet. Jag följer bloggen http://annajansson73.blogspot.com/ om Anna som kämpar för sitt liv, snacka om perspektiv. För några dagar sedan fick jag reda på att en person i utkanten av min vänskaps-periferi är sjuk och det finns inget att göra, 30 år med max 5 kvar. Phu. Ja, ni fattar. Då kanske man nästan ska glädjas åt sin lilla orsak till gnäll, vara nöjd med att snön och lite ryggont är mitt jobbigaste just nu. Kanske blir det tom ok att gnälla lite så där lagom då, lite bara, för att sedan skjuta det åt sidan med ett fnys över sin egen idioti. Jag tror inte på att trycka ner känslor, släpp ut och bli av med liksom. Dock ska man nog vara väldigt klar över att man sällan har det värst, kanske sätta in sig själv i något slags.....ja just det, perspektiv.

Just det, klänning i linne från H&Ms mammalinje, tights och tröja fr samma ställe, skor Whyred.