lycka

Om 5 minuter är det julafton. Klapparna är inslagna och ligger vackert under granen, barnen sover och Maken likaså, jag fruar mig och småpysslar lite till innan det är sovning. Just det, livet är fantastiskt, lyckan är så stor att den skräms lite. För visst kan det vara så, när man mår som bäst kan det ila till av skräck i en, typ nu kan det ju bara blir sämre så bra som vi har det. Tänker ni så någon gång? Hur som, just nu har jag en topp, en lyckotopp. Jag bor i min hittills finaste bostad, har två fantastiska flickor som jag är så kär i och en make likaså. Vi har nära till släkt och vänner (även om vi lämnat många bästisar som vi saknar massor i Göteborg). Som grädde på moset har jag fått nytt jobb!!! Här i stan, inom kulturen, ett bra jobb, perfekt för mig just nu och på 50%. (Så ja, jag har alltså sagt upp mig från coola häftiga jobbet i Götet. Var sak har sin tid.) Så jag och Maken kändes oss så på topp att det blev lite läskigt. Men då tänkte jag på SATC, som jag så ofta gör ;-) Under en sekvens i första filmen säger Charlotte till Carrie att hon är så lycklig att hon är livrädd och att ingen kan väl förvänta sig att få allt de drömt om. Carrie kontrar med att påminna henne om att; honey, you shit your pants this year, maybe your done..... Då slog det mig, just det jag har ju ett ganska turbulent år bakom mig, en Make som jobbade 90 mil bort, ett superkrävande jobb som jag aldrig kände att jag räckte till för, en unge som jag alltid kände att jag borde hinna hem fortare till och till på köpet en graviditet som sög musten ur mig i hela 9 månader och som slutade med att jag var riktigt riktigt illa där an. Va! Vilket jävla år va! Det som kommer nu är ju belöningen.....ibland tar det ett tag att fatta bara. Varför är vi så inställda på motsatsen? Jag har kollat runt, jag är inte ensam om att tänka så här. Summa summarum, jag är lycklig och det är väl förtjänat!

Nu är det julafton föresten! God Jul på er finingar