alltså kuddar....igår bloggade jag om kuddar....samtidigt på facebook följer jag vännernas nyss påbörjade kamp, ett barn är sjukt och det är en mardröm att ens låta tanken nudda vid det som händer. Det knepiga i att ha ett banalt bidrag på webben.....rättfärdiga (för mig själv, det fattar jag) sitt ytliga babbel om fluff. Men det kokar alltid ner till att hylla livet gör jag inte genom att inte leva det på mesta möjliga sätt (och bloggen är ju bara ett fragment av livet jag delar med älskade familjen och vänner). Så jag fortsätter å berätta för er om fluffet i tillvaron, vissa dagar är det svårare att finna orden bara. Idag är himlen blå och solen är med oss, bäst nu att ta till vara på det, livet. Idag drar vi ner gnället på minimum och tänker på vad vi säger. Et tous? Att vara vintertrött den här tiden på året är inte konstigt men det är heller inte farligt. Det är inte en riktigt jävlig förkylning heller eller ens en magsjuka. Trist och jobbig - visst, men farlig - näppeligen.
7 kommentarer:
Utan det ytliga fluffet orkar man inte. För mig är det jätteviktigt att blaja om kläder och smycken och sånt. För det gör mig glad. Så fortsätt du, det betyder inte att du inte bryr dig om andra, viktigare ting <3
Fast att jämt gå omkring och känna sig tacksam bara för att man råkar ha grundingredienserna till ett lyckligt liv går ju inte.
Båda - nej precis....men ni vet ibland...när det kommer nära då blir det så påtagligt, det banala och galet lyckliga. Men såklart har ni rätt, ingen får det ju bättre av att jag håller igen.....vill bara påminna mig om lyckan.
vi vet att det finns fler lager än det fina vi får se här!
kram på dig, att stå bredvid de som har jobbigt är en svår uppgift.
Anna - tack
Visst är det så. Fluffet behövs och det gör inte att man inte är en tänkande, kännande medmänniska på andra plan. Det du visar här är en del av dig. Precis som Libby är en del av mig, det finns många lager.
Och så är jag precis som du så oerhört tacksam för så mycket, och känner så med andra.
Skicka en kommentar