Lite detaljer fr dagens. Makens vintage Omega, älskad present fr Kiddet och mitt "farliga" armband fr Lindex som Kiddo kallar det. Snart, ja eller snart och snart, men om ett tag är det dax att börja vagga mot dagis. Helt sjukt hur långsam jag är nu för tiden. Det tar mig typ 20 minuter extra att promenera till dagis nu än i icke havande tillstånd och hur mycket extratid det tar att få ungarna ut från dagis å hem till huset ska vi inte ens tala om. Men jag har resignerat, vaggar på i den takt som kroppen okejar. Det är en märklig känsla, att röra sig irriterande sakta men inte kunna skynda på ;-) Bebben där inne sparkar å grejar hela tiden, konstigt att magen känns tyngre att bära när den rullar runt där inne som en stor flipperkula. Som att bära en lite för tung, vattenfylld ryggsäck fram, nerhasad....som trycker på urinblåsan, konstant. Haha, the miracle of life.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar