¨Berätta om¨ LUCKA 7 - berätta om en person som betytt mycket för dig

Hela dagen har jag funderat på vem jag skulle skriva om här. Maken kanske, eller en hel drös bästisar, ganska länge funderade jag över de lärare jag haft som varit omätbart viktiga. Bra lärare är det, omätbart viktiga....det får inte glömmas bort när vi diskuterar skolan. (Björklund, skolan måste vara bra...annars vill ingen arbeta där...och då blir det dålig skola...negativ spiral med allt vad det innebär...du fattar va, Björklund?!) Hur som, det landade på en annan person...en slags lärare också kan man väl säga. Björn, en kollega jag arbetade med när jag nyss tagit examen från universitetet. Han lärde mig massor och tiden i Björns verkstad är fortfarande det roligaste jag gjort. I Björns verkstad lärde jag mig att montera, glasa och rama forografi. Jag lärde mig att bygga utställningar och kom till insikten om att jag både tycker om och är riktigt hyfsad på att bygga och måla men framför allt att hänga konstutställningar. Framförallt kände jag mig till 100% på rätt plats vid rätt tid, det är inte helt vanligt. Tiden i verkstan blev liksom grunden till allt jag hade turen att få sätta tänderna i sedan, märkligt ändå att man hela tiden vill vidare trots att man har så förbaskat roligt. Undrar just om jag kommer att svara utställningstekniker på frågan om mitt roligaste jobb vid pensionering ;-) Nä, inte riktigt så kanske, jag har väl haft mina moments efter det också men det var verkligen så in i bänken kul. Topp tre kanske ;-) Förutom allt praktiskt arbete så lyssnade vi på P1 inne i verkstan, lyssnade på P1 och diskuterade allt som avhandlades där....el egentligen lyssnade jag på P1 och Björn. Först P1 och sedan Björns kommentarer om det som sagts...jag lovar, ett tag började jag varje mening hemma med Björn säger, Björn tror, Björn tycker...haha, en riktig work-chrush. Jag visste hela tiden att jag skulle bära med mig Björn i resten av mitt liv men att jag bara var en pytteliten parantes i hans. Bra att ha till hjälp säkert, snabb och effektiv vill jag tro, trevligt sällskap kan man ju hoppas och väldigt förutseende (det sista hans egna ord ;-), men ändå, en parantes. Jag var med när han pensionerades, Sveriges yngsta 67-åring. Jag höll tal, var gravid och väldigt blödig, fick lov att läsa innantill för att inte böla efter första raden. I slutat av talet berättade jag en kort anekdot om alla de praktikanter vi haft i verkstan och som jag delat min ohejdade beundran för Björn med. På väg upp till kontoret i hissen sa en av dem en gång. Du, Björn...han är jävligt bra va?! Ja, sa jag andäktigt (alltid lycklig över att få dela den här känslan med någon annan), Björn han är jävligt bra.

Initiativet och drivet kring ¨Berätta om¨ kalendern är Emily Dahls